|
Korta fiskeperioder Kustfisket på Holmön har främst varit inriktat på strömming, lax, sik och harr och - på vintern - lake, och här bevarades ålderdomliga redskap och metoder. De korta fiskeperioderna och det trots allt ganska begränsade utbytet har, förutom viss motorisering, hämmat en teknisk modernisering. Utställningarna i båtmuseet visar olika redskap och äldre tekniker som använts i fångsten. Enabåtar I det kustnära höstfisket hade man bruk för mindre grundgående båtar. Enabåten har sitt namn knutet till fisket med enan, en liten pulsnot, dvs. ett slags nät med rep i ena änden, som dras genom vattnet i en båge. Redskapet stänger då in fisken i sin inre del kallad håvet, som slutligen – tillsammans med eventuell fisk – rullas in över båtens kant. För att skrämma in fisken i noten används en puls, bickel, som stampas mot vattnet och stenarna på botten, medan man försiktigt drar ihop noten i spiralform. Också notens rep, gjort av granrötter för att kunna flyta på vattnet, används i samma syfte, eller för att stressa in fisken mot notens fångstdel.
Medeltida fiskemetod
Redskapet ena (med sina attiraljer: rotrep och puls) är känt från medeltiden och avbildas på ett 1400-tals sigill från Mälardalen. Fiskemetoden har, vad jag känner till, använts längst bland samer och ute på Holmön. Redskapet (med attiraljer) finns i flera exemplar i båtmuseets samlingar.
|
Båtmuseet 
